Strömtänger med strömtransformator är utrustade med hårda käftar i ferrit. Käftarna är individuellt lindade med spolar av koppartråd. Tillsammans bildar de en magnetisk kärna vid mätningar.
Deras grundläggande funktion är som en transformator. Den har en primär lindning, som i nästan alla fall är den ledare som mäts. Spolarna runt käftarna fungerar som en sekundär lindning av strömtransformatorn.
Ström som flödar genom ledaren genererar ett växlande magnetfält som roterar runt den. Det här fältet koncentreras av tångens järnkärna, vilket inducerar ett strömflöde i mätarens sekundära lindningar. Värdet för hur mycket av ett magnetfält som passerar genom ledaren (eller någon annan yta) kallas magnetiskt flöde, och betecknas med den grekiska bokstaven phi, Φm.
Signalen är proportionell mot förhållandet mellan lindningarna. En mycket mindre ström levereras till mätarens ingång, i enlighet med förhållandet mellan antalet sekundära lindningar (de som är lindade runt tångens käftar) och antalet primära lindningar kring kärnan.
Om exempelvis sekundärsidan har 1 000 lindningar är sekundärströmmen 1/1 000 av den ström som flödar på primärsidan. Detta innebär att 1 ampere av strömmen i ledaren som mäts producerar 0,001 ampere, eller 1 milliampere, av strömmen vid mätarens ingång. Med den här tekniken är det enkelt att mäta mycket större strömmar genom att öka antalet lindningar på sekundärsidan.
Internt kan strömflödet i ledaren mätas antingen som en ström – vissa äldre strömtänger ansluts till strömuttagen på en digital multimeter – eller omvandlas till spänning. De flesta strömtänger har nu mV-utgång.
Strömtänger med strömtransformator svarar endast på AC-vågformer.
Hitta rätt strömtång